Mina två svarta pärlor
4/3/2015. Under mina inlägg har ju jag och min allergi varit en stor fokus än så länge, men med mig på resan har jag ju alltid mina två svarta pärlor, och jag tycker att det helt klart är värda en varsin presentation!
Först ut har vi Chica, hon är min första egna hund och blir 5 år i sommar.
Chica.
Chica är en väldigt speciell hund med ett hjärta av guld, och en vilja av stål! Vi tränar en del olika hundsporter, men har inga tävlingsambitioner. Hon är en riktig läromästare och sätter mig som hundtränare på prov i stort sätt varje träning, vilket kan vara både spännande, lärorikt, och skitjobbigt. Chica är otroligt smart, och tänker mycket på egen hand. Shejping är den absolut roligaste träningen om man frågar Chica, men om inte jag shejpar henne, så gör hon det själv. Hon är riktigt duktig på att hitta på rackartyg. Att te.x öppna väskor, dörrar och lådor för att komma åt det man vill är ingen match för denna damen!
Det bästa Chica vet är våran årliga fjällvandring, speciellt när man får smaka på fikat efter en dag med vandring på fjället.
Det jag gillar bäst med Chica är hennes lugna, men glada energi. Chica är verkligen min trygga punkt i vardagen. Hon är en otroligt stabil och säker hund i alla lägen.
Chica.
Sedan kom Diwa in i familjen
Efter några år som hundägare så började jag känna ett sug efter något mer. En hund som jag kan framförallt träna men så småningom även tävla en hel del mer än vad Chica var sugen på. Det var så Diwa kom in i familjen.
Diwa.
Diwa är i dagsläget 2 år och vi började komma ut på tävlingsbanorna under juli-augusti 2014. Än så länge tävlar vi framförallt i agility, vilket verkligen har blivit våran grej. Vi har även ställt ut några gånger med fina resultat och kommer förhoppningsvis att debutera inom lydnad och rallylydnad nu under 2015. Vi tränar även drag, både på skidor och barmark.
Diwa är en hund som alltid ger allt och lite till. Hon älskar fart och fläkt och jobbar alltid för att göra mig nöjd.
Det bästa Diwa vet är att leka, tävla agility och att bada i sjön!
Det jag gillar bäst med Diwa är hennes glädje och vilja att samarbeta med mig.
Chica och Diwa är verkligen två helt olika hundar, som båda fyller en stor plats i mitt hjärta och i mitt liv, men på väldigt olika vis. Man kan verkligen säga att dom tillsammans är den perfekta blandningen mellan sött och salt.
Diwa i utställningsringen.
Min vardag som allergiker med hund
26/2/2015. Att vara pälsdjursallergiker men ändå leva med djur nära inpå låter ju helt galet i mångas öron, och helt galet kanske det är egentligen, när jag tänker efter.
Min vardag som allergiker med två egna hundar är inte alltid lätt som en plätt. Jag äter mediciner varje dag, året om. Trots medicineringen känner jag av min allergi så gott som varje dag, ibland mer, ibland mindre. Det är ett evigt pusslande för att hitta sätt i vardagen som får mig att må så bra jag kan, trots att jag har valt att leva sida vid sida med mina fyrbenta vänner.
Efter snart 5 år som hundägare har jag ändå hittat sätt i min vardag som får mig att känna mindre av min allergi. I förhoppning om att kunna hjälpa någon annan, tänkte jag dela med mig av 3 tips som har hjälpt mig.
Mina 3 tips för dig som är allergisk mot hund
1. Hålla rent är ju egentligen det viktigaste, och något jag själv fick höra ofta. Men om jag säger städa, vad tänker ni då? Dammsuga? Just för allergins skull är dammsugaren en riktig bov. När du dammsuger så far det även runt både damm, och även de allergener som våra hundar släppt ifrån sig. Mitt tips är att torka med fuktig trasa/golvmopp i så stor utsträckning som möjligt.
2. Inne = Lugn
Mina hundar har som regel att inne är man lugn, där busar, springer och leker man inte. Detta på grund av att de både finns allergener i lägenheten och på hundarna, om de lever om yr dessa upp, och blir lättare för mig att andas in, och därmed utlöser det allergiska reaktioner.
För att kunna kräva av hundarna att de ska vara lugna krävs det ju även en del av mig som ägare. Självklart behöver de vara både mentalt och fysiskt aktiverade, för att kunna kräva lugn. Men det är även viktigt att hunden är trygg i sig själv, med människorna i omgivningen, och även i hemmet. Dessa förutsättningar måste hunden ha för att kunna vara lugn.
3. Utsätt dig så lite som möjligt för andra allergener. Är du allergisk eller känslig mot andra saker? Undvik dem i största mån!
Tänk på en bägare med vatten. Bägaren har ett litet, litet hål i bottnen. Vattnet symboliserar din allergi. Om du utsätter dig för hundar varje dag, kommer bägaren att fyllas på en del varje dag. Men eftersom en del vatten försvinner hela tiden riskerar inte bägaren att bli överfull. Om du däremot har fler allergier, låt säga häst och pollen. Om du då utsätter dig för dessa dagligen tillika kommer det att fyllas på mer och mer vatten i din bägare, troligtvis mer än vad som kan rinna ut i det lilla hålet, och vart tar vattnet vägen då? Troligtvis kommer bägaren att bli överfull, och vattnet rinner över kanten istället. Som ni säkert har förstått är en överfull bägare inte ett gott tecken i denna situation utan symboliserar när din kropp inte längre klarar av det du utsätter den för.
Igenom att hälla i lagom mycket vatten i bägaren så kan man hitta en bra balans trots att du egentligen utsätter dig för något du inte tål. Men att hälla på för mycket vatten kan ge dig stora konsekvenser, vilket jag pratade om inlägget innan.
Jag skulle aldrig rekommendera någon att skaffa hund trots allergi, men jag sitter själv här med en pälsdjursallergi och två hundar. Det är jobbigt, men hundarna ger mig så mycket annat i livet som för mig väger upp de besvären som allergin ger mig, och därför vill jag göra det jag kan för att göra livet lättare för er andra som sitter i min sits.
Att vara allergisk mot sin passion
16/2/2015. Så länge jag kan minnas har jag haft ett enormt intresse för djur, men redan som liten fick jag höra att jag aldrig skulle kunna leva tillsammans med dom. Något som fick mitt hjärta att brista. Även om jag visste vad doktorerna hade sagt, att jag skulle undvika all kontakt med djur, så gjorde jag allt jag kunna för att få komma nära de fyrbenta. Jag umgicks mycket med grannens får, rastade bekantas hundar, hjälpte till på en kennel och jag var ofta med en kompis till hennes stall för att hjälpa till med hästarna. Mina föräldrar hamnade i en svår sits, de såg båda två hur mycket djuren betydde för mig, men de var även tvungna att tänka på vad doktorerna hade sagt.
Hittade rätt hund trots allergin
Efter många år av längtan och en hel del diskussioner med mina föräldrar beslöt dom sig för att jag skulle skaffa mig en hund. Vi kollade runt på olika raser och beslöt oss tillslut för att åka och hälsa på en kennel som födde upp rasen Flatcoated Retriever. Till min stora förvåning kände jag inte alls av hundarna där på samma sätt som jag gjorde med många andra, utan det visade sig att just de här flattarna funkade lite bättre för just min allergi.
Den 18 Augusti 2010 flyttade en liten glädjespridare på fyra ben hem till mig.
Chica, som jag döpte valpen till, kom verkligen in i mitt liv i rätt tidpunkt. Hon var det absolut bästa som kunna ha hänt mitt blyga, förvirrade, 13-åriga jag. Sen den dagen har Chica varit min trygga punkt här i livet och via henne har jag utvecklats så mycket som person. Idag står jag för mig själv och mina åsikter, jag vågar säga vad jag tycker och jag är inte längre rädd för att synas eller höras. Chica hjälpte mig upp på fötter och hon finns även där idag varje gång jag faller.
I samma veva som jag skaffade Chica började jag rida på ridskola, och något år senare, var jag även hästägare. Jag levde min dröm.
När jag började på gymnasiet valde jag hästhållning. Mina första månader på skolan var riktigt jobbiga och jag var väldigt ofta sjuk. Vi sökte upp en doktor och det visade sig att min astma hade förvärrats. Vi tog blodprover som skickades till labb på analys. Inte långt efter fick jag svaret på proverna i brevlådan. Detta visade hur allergisk jag var mot olika saker.
Värdena som står inom parentes på papperet är de man ska ligga mellan för att vara fri från allergi, och som ni ser är mina värden en hel del över detta. Enligt min doktor var dessa resultat skyhöga och han sa rakt ut till mig: "Isabell, om du vill kunna andas själv när du är trettio, då måste du göra något åt din livssituation."
Det är inte en lätt sak att höra som 15/16-åring, men jag förstod allvaret i det hela. Det kändes som om mitt liv rasade samman. Djuren är ju mitt allt. Jag stod inför ett tufft val, men eftersom vi var väldigt säkra på att det var min allergi mot hästarna som förvärrat min astma blev jag tvungen att lägga av helt med ridningen, hoppa av den linjen jag gick på gymnasiet och hitta ett nytt hem till min älskade Deas.
Detta är något jag ser tillbaka på idag både som något positivt och negativt i mitt liv. Jag älskade hästarna och jag älskade Deas. Men utan detta steg hade jag aldrig tagit mig dit jag är idag. Det var efter detta som jag verkligen gav mig in helhjärtat i hundvärlden och det har bidrag med så mycket.
Min andra hund, Diwa, hämtade vi hem på påskafton 2013. Även hon är av rasen Flatcoated Retriever. Innan Diwa kom in i mitt liv hade jag en enorm prestationsångest och bara tanken på tävling fick mig att vela vända och springa åt andra hållet. Detta ändrade Diwa på helt. Hon är den hunden som fick mig att inte bry mig så mycket om vad andra tycker. Hon är den som fick mig att våga ta steget in på tävlingsbanan igen. Hon fick mig att släppa loss och ha kul! Tävlingen är längre ingen press, utan det är något vi verkligen brinner för. När jag och Diwa går in på banan, så finns det bara vi, allt annat är helt svart. För de 30-40 sekunderna som ett agilitylopp varar, så existerar inget annat i min hjärna, vi har hittat vår egna lilla bubbla, och det är en fantastisk känsla.
Hösten 2013 började jag studera på Forshagaakademin i Värmland – med inriktning hundsport.
Att leva med allergi
För mig innebär detta liv bland annat mediciner varje dag. Det innebär ett evigt pusslande för att få ihop vardagen. Jag bär dessutom en större risk än de flesta andra att dra på mig flera allergier då jag dagligen utsätter mig för något min kropp inte tål. Men detta är mitt liv, detta är min passion. Utan hundarna, så vet jag inte vad jag skulle göra, vem jag skulle vara, och vet ni vad? Jag vill inte veta vem jag skulle vara eller vad jag skulle göra utan hundarna. Detta är vad jag lever för.
Hej!
12/2/2015. När jag fick förfrågan om att gästblogga här behövde jag inte ens fundera på mitt svar. Självklart!! Detta är en del av mitt sätt att bidra i den fantastiska forskningen som Medi-Tec driver för att framställa ett pälsdjursvaccin. Ett vaccin som skulle kunna bidra till att så många människor får ett bättre liv, omgiven av det dom älskar. Mitt mål med denna månad som gästbloggare är att fler får upp ögonen för var Medi-Tec jobbar med, och att fler inser hur viktigt deras arbete är för många, inklusive mig.
Men vem är då jag?
Jag heter Isabell Eriksson och är 18 år gammal. Jag kommer ifrån Sandviken, Gästrikland men bor i dagsläget tillsammans med min sambo och våra två hundar i en studentlägenhet i Forshaga, Värmland. Vi studerar alla fyra vid ForshagaAkademins hundsportsgymnasium och läser nu vårat andra år här på skolan. Som ni kanske har insett så är mitt absolut största intresse hundar, och allt som hör där till! När jag inte tränar, tävlar, leker med eller pratar om hundar så gillar jag att fotografera. Mitt motto här i livet är "fall down seven times stand up eight", vilket för mig betyder att inget är omöjligt, bara man försöker tillräckligt mycket.
Mitt intresse för djur har funnits så länge jag kan minnas, och lika så min allergi, något som inte alltid har varit så lätt att kombinera.
Detta kommer ni att få läsa mycket mer om under denna månad med mig som gästbloggare.
